Johannaalmqvist

Dags att skriva första presentationen här på nya bloggen, och den kommer handla om min mammas storhäst Tuttan Camon, och våran resa som har vart rätt speciell.. (Ni som läste min gamla blogg har nog redan läst det mest av detta)

Tuttan är ett 11-årigt sto (född 2002) som vi fick hem i Oktober 2011, på prov i 2 månader då mamma letade efter en häst och fastnade direkt för henne när hon provred.
Dock hade de som ägde henne ingen paddock eller ridhus, utan mamma fick testa henne ute i skogen! Det + att Tuttan inte var helt igång (då ägaren precis hade fött barn), gjorde att vi ville ha hem henne på prov.
Sagt och gjort, veckan efter att mamma hade provriditså åkte vi ner till Torestorp med en hästtransport bakom bilen och skrev på ett 2 månaders fodervärdskontrakt! Om det var så att vi inte ville köpa henne, så skulle hon lämnas tillbaka veckan innan julafton!

Jag som aldrig hade sett hästen innan, eftersom jag inte var med på provridningen, blev helt kär i den lurviga, lite överviktiga stora hästen med de snällaste ögonen man kunde tänka sig som kom ut ur stallet!
Det var lite problem med lastningen, men det var inget vi tänkte vidare mycket på.. Hon hade väl inte åkt transport på länge, tänkte vi och åkte sen.

Resan som dit tog 1 och en halv timme, tog runt 4 timmar hem. Tuttan hade panik i transporten och sparkade och höll på. Transporten stog och skakade och vi fick stanna hur många gånger som helst.
Mitt på motorvägen, tog hon sig loss och höll på att välta transporten. Jag satt som på nålar hela vägen - jag ville bara att resan skulle vara över och att vi skulle komma hem, levande med en levande häst.
Vi fick stanna vid en kiosk mitt i ingenmanland och be om vatten i en papperskorg, för att Tuttan fortfarande hade panik och svettades som jag vet inte vad.

Vi kom iallafall hem, levande efter en hemskt färd! Dessa bilderna är de första som klickades på Tuttan, direkt när hon kom hem:

Det var en fin tjej som vi hade fått hem - dock en riktig bitch, som skrek hela tiden åt andra hästar! (Haha, ston ni vet..) Iallafall så väntade en igångsättning i början, eftersom hon inte var igång. Typ skrittade första dagen/dagarna, sen travade några varv, varje dag och ökade hela tiden!
Efter första dagen, märkte vi att hon inte gärna arbetade gratis. Hon hade även en tendens att slänga med huvudet om man började kräva någonting av henne!

Mamma red henne de 2 första veckorna och sen så skulle jag få testa henne och det gick väl sådär haha! Hon lyssnade inte jättebra på mig, utan gick mest och gjorde lite som hon själv ville. Mamma hade henne i longerlina, i början då vi inte visste hur hon skulle reagera och jag var lite osäker på henne också. Det sista red jag själv och bilden nedan är från då!
Några dagar efter så skulle mamma börja med galopp..

Ja, vad ska jag säga? Mycket mer än så hann inte hända.. Efter att vi hade haft henne hos oss i 17 dagar, så blev hon sparkad av en annan häst och vi visste inte om hon skulle klara sig.
Okej, så allvarligt var det inte.. Men så lät det ifrån distriktsveterinären, som kom sent på kvällen. Hon bandagerade benet och varnade oss om det ena och det andra.
Skulle hon lägga sig, så skulle hon inte kunna resa sig igen och då skulle benet gå av och då skulle vi vara tvugna att ta bort henne.. Det var "kul" att höra och man sov mycket den natten. Alla frågor - lever hon? kommer hon klara sig? speglade sig i huvudet om och om igen..

Dagen efter i skolan, så fick jag ett sms av mamma att Tuttan hade klarat sig och att vi skulle in till veterinären. Hon hade brytit griffelbenet och en operation skulle göras.
Det var en lång procedur allting, när det skulle läkas och allting. De vågade inte säga då om hon skulle klara sig, det var ju trots allt en benskada nära de "riktiga" benet och senorna och det.

Tiden gick, vi fick göra många återbesök fram och tillbaka, hon opererades och klarade operationen. Provtiden började lida mot sitt slut. Vi visste inte om vi kunde köpa henne, allt hängde på om mamma fick skriva över försäkringen. Annars hade det aldrig funkat - tänk om samma sak skulle hända igen?
Dock kunde hon det och kontrakt blev påskrivet, och då stog mamma som ägare på Tuttan. Kommer dock inte ihåg när, men aja!

Som sagt, så var det en lång igånsättning, men vi var på g igen. Mamma hade bestämt att testa galopp igen till helgen, vad tror ni händer på torsdagen? Ägaren till stallet hon står i fodrar, hästen får panik och fastnar i eltråden och allt är tillbaka på ruta ett.
Vi fick åka tillbaka igen och vi åkte in och ut, en massa gånger hos veterinären, vid den tiden!


Hon är ännu inte friskförklarad, men nu många månader senare, så är hon så bra hon kan bli. Veterinären vågade inte friskförklara henne helt DÅ, men nu tror jag att hon är back in bussines, så bra man kan bli! (Peppa, peppa - ta i trä)

Tuttan någon utav alla gånger hos veterinären!

Idag rids Tuttan, så gott som vanligt. Det enda typ lite speciella, är att hon måste skritta fram lite längre än "vanliga hästar" och även skritta av lite längre.
Sen måste senan kännas på efter varje ridpass, den får inte vara varm och mjuk. Utan den ska vara normal, hård och bucklig. Tuttan kommer alltid ha ett "skönhetsfel" där på benen, men vi älskar henne ändå! Sen kommer hon inte hålla för fälttävlan.. Synd jag som var så sugen på det (förstå ironin haha)!

Jag ångrar INTE att vi köpte Tuttan trots allt som hänt, hon är världens goaste och så himla okomplicerad i all hantering. Så smånigom, så har jag förväntningar på att få ut Tuttan och hoppa - om det går, ja det får framtiden avgöra.

Tuttan är 11 år, men är inte lika rutinerad och så som en vanlig 10-åring brukar vara, efter alla skador och all tid. Men nu är hon riden i alla gångarter och börjat hoppa lite smått, så förhoppningsvis blir hon nog den drömhäst som vi längtat efter i ridningen.
I allt annat är hon redan våran dröm <3 Ni kommer nog få höra mycket om Tuttan här på bloggen, då jag ofta hjälper till med henne. 
Jag har ju Isidor, men jag brukar ändå rida Tuttan ibland, eftersom min mamma inte hoppar och så! Ni kommer få veta mer om henne senare - hon är bara ett oskrivet kapitel i en hel bok. Jag älskar Tuttan, hon är den bästa storhästen jag vet och typ den enda storhäst jag ridit! Hon har ett hjärta av guld och hon är helt fantastisk <3