Johannaalmqvist

Presentation: Sörängens Isidor

Publicerad 2013-01-11 21:07:30 i Presentation,

Här kommer då presentationen om "min" ponny. Isidor är en new forest-valack, född 2002, som ägs av Stall Cypress - stallet där jag har ridit dom senaste fem åren.
Jag kommer säkert få det att låta som om Isidor är min i dom flesta blogginläggen, men det är för att han nästan är det.. Det är rätt komplicerat och kommer säkert låta helrörigt, men jag betalar varje månad för att rida och ha hand om Isidor fem dagar i veckan (just för att jag ibland behöver komma ifrån stallet ibland och inte alltid vara där) och dom dagarna så är det jag som "bestämmer" - okej, inte det ordet jag letar efter, men typ så - över honom och så. Det låter säkert inte så vettigt, men ni behöver inte veta så mycket ingående. Isidor är som min och jag har ett stort ansvar för honom, fast jag står inte som ägare på honom, typ så kan man beskriva det på ett lättare sätt!
 
Isidor kom till vårat stall i mars förra året, och då var han en tjock, lurvig boll - ouppfostrad som satan och drog rakt ner i varenda hö-påse han såg, hehe.
Han hade inte gjort så mycket innan han kom, mest gått ute i skogen, så man kan nog nästan säga att han är i samma utbildnings-stadie som en "normal" sexåring!


Isidor då, haha!
 
Jag har nu haft Isidor som min sen den 21:e Augusti 2012, och det har väl verkligen vart en spännande och lärorik tid som vi har haft tillsammans!
Vi startade våran första pay and jump på Storås Ridklubb, och det var väl inte direkt några vidare bra resultat.. Då kände vi inte varandra så bra, jag hade inte ridit honom så länge och väl inne på banan fick jag honom inte ens att galoppera, haha! Men vi travhoppade 50 och 60 cm, med tre stopp i varje. (Filmen är ifrån 50 cm, i den andra vet jag inte vad mamma sysslar med, men hon filmar första hindret och sen så avbryter hon ;))

 
Sen efter det så har det iallafall gått framåt, och vi har hittat varandra mycket bättre. Hela sommarlovet, så tränade vi (red honom alltså innan jag fick honom, tillsammans med en annan c-ponny) och vi kom ut på våran första lokala start förste september, på Nygårds RF. Det var Isidors tredje tävlings-start, hans andra utomhus och den första lokala. 
 
Minns såväl hur himla jobbig han var när vi hade lastat ut honom och skulle börja göra iordning honom. Han var ett riktigt monster, drog runt efter varenda grej och nafsade och höll på.
Skrev detta på min blogg när jag gjorde utvärdering av passet:
"Tävlade idag, började i kaos. När jag skulle lasta av honom när allting startade, så höll jag i honom runt eller nåt, och då ryckte han till och gav mig en riktig stjärnsmäll på munnen och kände hur blodet började rinna så trodde att han hade slått av en tand på mig eller något!

Kändes prima.. Eller inte! Vi lastade av honom sen när det kändes bättre (eller ja, mamma fick lasta av honom) och gick runt lite med honom, och han var PIGG, ruskigt pigg och sprang runt efter alla hästar i närheten!

Vi var ute i väldigt god tid, eftersom jag startade ungponnyklassen, så startade jag med ungefär 40 styckna före mig. Men när c-ponnyerna började, så gjorde jag iordning honom och då vägrade han att stå still och sprang runt, och nafsade och ville köra på sitt eget vis. Bortskämd? 
Vi fick säga till honom, många gånger, att nu räckte det.. Men det lyssnade han inte på. Men jag tyckte att det var BÄTTRE att han var pigg än inte. Det är lättare att ta tillbaka honom, än att sitta och driva på hela tiden!"


Framridningen på tävlingen var ute på en gräsbana och minns verkligen hur pigg och fin han var, när jag lekte runt i skritt, trav och galopp. Kände känslan att det skulle bli en riktigt bra tävlingsdag - var han bara lika pigg på banan som han var på framridningen och jobbade fram lika bra, så skulle det gå kanon. Och det kan jag ju säga att det gjorde han inte..
Vi gick in på banan och direkt kände jag att han lixom stelnade till, nervositeten kom smygande ifrån honom. Han gick inte fram, utan gick och kollade på allting. Stoppade gjorde han på ettan, tvåan och fyran, så vi var utvägrade.. 
Första starten, så det var väl inte riktigt hela världen! Han hade fått testa att vara ute på en bana och det hade vart nervositet ifrån oss båda, och det gick inte hela vägen. Men det var bara första och absolut inte sista starten!

 
Våran andra lokala start gjorde vi redan veckan efter, på Nääs! Startade denna gången en vanlig klass (inte avd.b på grund av den långa väntan) och ja, det var en nervös liten bebishäst som jag red även då.
Eftersom han är såpass orutinerad och inte riktigt visste vad det var han skulle göra inne på banan, så blev det lätt att han backade av och inte vågade lika mycket som han vågade hemma.
 
Hoppade iallafall ettan, tvåan och trean lite svajiga hopp, men annars inga beskymmer. Sen fyran som var en maxad oxer, så sa det bara stopp. Han skulle inte hoppa där, så vi stannade ut oss på det.. tyvärr! Lite synd, men what to do lixom? Jag kunde inte begära av honom att han skulle klara det med en klackspark. Som jag nämnt innan så är han en liten bebis-häst!

 
Sen dröjde det en rätt lång tid framtill nästa start, som vi gjorde i November. På den tiden så lärde vi känna varandra bättre, hittade varandras styrkor och svagheter och började jobba mera tillsammans.
Nästa start skedde på Billdals RK och var en Pay and Jump, hoppade 60 och 70. Isidor var inte så jättehärlig inne på framhoppningen där.. Han gick inte fram och la all fokus på dom andra hästarna där inne (=bäbisstyle) och precis innan jag skulle in på banan, så flög jag av på en oxer.
 
La honom helt fel och han stoppade, och jag fortsatte fram. Var osäker på om jag verkligen skulle starta, men innan dom ropade in mig så torkade jag bort gruset och tårarna och satt upp och hoppade oxern igen.
Gick in på banan med 0% självförtroende, men det fick bära eller brista. Kollade runt på en massa hinder och tog sen en lång sträcka till första hindret där jag verkligen galopperade på.
Om man jämnför med dom andra tävlingarna så var det som att sitta på en helt ny häst. Den hästen som jag satt på, på den tävlingen det var inte längre en bebis - det var en ponny som förstog hans uppgift och löste den kanon.
Hoppade hinder för hinder, ett i taget. När vi hade ridit i mål så gick det upp för mig - vi var nollade, vi hade klarat det! 
Min lilla orutinerade ponny, hade bevisat för mig att han verkligen hade mognat.
 
Gick ut ifrån banan med ett stort leende och sen tog det inte alls lång tid förrän det var vi igen, fast 70 cm denna gången. Körde på samma sak, gick runt och kollade på några hinder innan jag red iväg och tog en lång sträcka innan hinder ett. Även fast han såklart var lite trött, så hoppade han kanon och vi svävade över alla hinder.. framtill hinder sex. Ett enda fel blev det och sen var det färdigt!
Råkade lägga honom fel på sexan, som var första hindret i en linje. Han slog i något ordentligt (såg det efteråt - till och med lite färg hade lossnat och fastnat på hans hov..) och vad jag då skulle gjort efter det, skulle vart att lägga en volt. Men det tänkte jag inte på då - lätt att vara efterklok lixom! Red på och avståndet stämde inte helt, så Isidor vågade inte hoppa så det blev ett stopp. Red på igen, men han stoppade ändå. Red på ännu en gång och han stoppade igen = utvägrade.. Lite synd eftersom det var nästsista hindret! Men så fin som han var denna tävlingsdagen så kunde jag inte vara något annat än glad :) Att känna att man gjort en otrolig utveckling ifrån första starten tills denna, det var amazing!
  
 
Efter denna tävlingen så skulle vi egentligen ha åkt på en sista lokal tävling och hoppat LD+5 och "debuterat" LC, men så blev den inställd så då hade vi planerat att strunta i att åka på något mer.
Men några veckor efter Billdal, så fick jag ett sms att Bulycke hade en pay and jump typ den helgen, så vi anmälde till 60 och 70 och åkte dit.
 
Ångrar verkligen inte att jag åkte dit, för han var helt fantastisk där! I första klassen så var vi nolla framtills femte hindret, som var ett vågplank (och det har han aldrig hoppat över innan) så då stoppade han en gång på det, men när jag red på igen så var jag mycket bestämdare och då hoppade han helt fantastiskt. Hoppade felfritt resten sen!
 
I andra klassen, så petade vi tre hinder, för han var jättetrött efter en lång dag på transport och sånt men jag var jättenöjd över min fina kille, som inte stannade en enda gång och inte tvekade eller någonting. Detta var våran sista start 2012, och det kan man verkligen kalla att det var ett stort framsteg ifrån första till sista. Isidor har utvecklats något otroligt därimellan!
 
 
Det var faktiskt rätt svårt att komma på vad jag skulle skriva i denna presentationen, haha.. Tuttan kunde jag kopiera nästan rakt av ifrån min förra blogg och bara göra några småändringar, medan den här var jag tvungen att skriva helt ny. Och det har hänt så mycket, men det är svårt att berätta allt!
 
Jag tycker iallafall att Isidor är en helt fantastisk ponny, även fast han är otroligt bökig och ouppfostrad, och att det krävs väldigt mycket tålamod och lugn när man håller på med honom, så har det vart en otroligt rolig tid som vi har haft! Sen tycker jag att det är kul när man verkligen ser utvecklingen som vi har gjort, för det har verkligen inte vart en dans på rosor.
Så många gånger som jag har gråtit, tuggat grus, blivit avbockad, blivit biten på detta halvåret. Men även så många gånger som jag har skrattat och bara kunnat vara med min allra bästa vän.
 
Jag längtar verkligen efter tävlingsåret 2013, det ska verkligen bli kul att få fortsätta att utvecklas med Isidor och jag hoppas på att ni kommer tycka att det ska bli kul att följa våran resa nu.
Mitt mål i hoppningen nu detta året, är att rida minst en felfri LB.. Sen om det blir så - det vet man aldrig, men det är mitt mål och vi har absolut förutsättningarna för det, och jag tror på att det går! 
 
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva mer, så bjuder på lite mer bilder och filmer på Isidor. 
 
Börjar här med att visa en film som visar att det inte alltid har vart det lättaste, och att det inte alltid har vart en dans på rosor, ifall om att ni inte tror på mig när jag säger det.

 
Sveriges finaste c-ponny, love 
 
/Johanna

Presentation: Tuttan Camon!

Publicerad 2013-01-11 13:45:00 i Presentation,

Dags att skriva första presentationen här på nya bloggen, och den kommer handla om min mammas storhäst Tuttan Camon, och våran resa som har vart rätt speciell.. (Ni som läste min gamla blogg har nog redan läst det mest av detta)

Tuttan är ett 11-årigt sto (född 2002) som vi fick hem i Oktober 2011, på prov i 2 månader då mamma letade efter en häst och fastnade direkt för henne när hon provred.
Dock hade de som ägde henne ingen paddock eller ridhus, utan mamma fick testa henne ute i skogen! Det + att Tuttan inte var helt igång (då ägaren precis hade fött barn), gjorde att vi ville ha hem henne på prov.
Sagt och gjort, veckan efter att mamma hade provriditså åkte vi ner till Torestorp med en hästtransport bakom bilen och skrev på ett 2 månaders fodervärdskontrakt! Om det var så att vi inte ville köpa henne, så skulle hon lämnas tillbaka veckan innan julafton!

Jag som aldrig hade sett hästen innan, eftersom jag inte var med på provridningen, blev helt kär i den lurviga, lite överviktiga stora hästen med de snällaste ögonen man kunde tänka sig som kom ut ur stallet!
Det var lite problem med lastningen, men det var inget vi tänkte vidare mycket på.. Hon hade väl inte åkt transport på länge, tänkte vi och åkte sen.

Resan som dit tog 1 och en halv timme, tog runt 4 timmar hem. Tuttan hade panik i transporten och sparkade och höll på. Transporten stog och skakade och vi fick stanna hur många gånger som helst.
Mitt på motorvägen, tog hon sig loss och höll på att välta transporten. Jag satt som på nålar hela vägen - jag ville bara att resan skulle vara över och att vi skulle komma hem, levande med en levande häst.
Vi fick stanna vid en kiosk mitt i ingenmanland och be om vatten i en papperskorg, för att Tuttan fortfarande hade panik och svettades som jag vet inte vad.

Vi kom iallafall hem, levande efter en hemskt färd! Dessa bilderna är de första som klickades på Tuttan, direkt när hon kom hem:







Det var en fin tjej som vi hade fått hem - dock en riktig bitch, som skrek hela tiden åt andra hästar! (Haha, ston ni vet..) Iallafall så väntade en igångsättning i början, eftersom hon inte var igång. Typ skrittade första dagen/dagarna, sen travade några varv, varje dag och ökade hela tiden!
Efter första dagen, märkte vi att hon inte gärna arbetade gratis. Hon hade även en tendens att slänga med huvudet om man började kräva någonting av henne!

Mamma red henne de 2 första veckorna och sen så skulle jag få testa henne och det gick väl sådär haha! Hon lyssnade inte jättebra på mig, utan gick mest och gjorde lite som hon själv ville. Mamma hade henne i longerlina, i början då vi inte visste hur hon skulle reagera och jag var lite osäker på henne också. Det sista red jag själv och bilden nedan är från då!
Några dagar efter så skulle mamma börja med galopp..

Ja, vad ska jag säga? Mycket mer än så hann inte hända.. Efter att vi hade haft henne hos oss i 17 dagar, så blev hon sparkad av en annan häst och vi visste inte om hon skulle klara sig.
Okej, så allvarligt var det inte.. Men så lät det ifrån distriktsveterinären, som kom sent på kvällen. Hon bandagerade benet och varnade oss om det ena och det andra.
Skulle hon lägga sig, så skulle hon inte kunna resa sig igen och då skulle benet gå av och då skulle vi vara tvugna att ta bort henne.. Det var "kul" att höra och man sov mycket den natten. Alla frågor - lever hon? kommer hon klara sig? speglade sig i huvudet om och om igen..

Dagen efter i skolan, så fick jag ett sms av mamma att Tuttan hade klarat sig och att vi skulle in till veterinären. Hon hade brytit griffelbenet och en operation skulle göras.
Det var en lång procedur allting, när det skulle läkas och allting. De vågade inte säga då om hon skulle klara sig, det var ju trots allt en benskada nära de "riktiga" benet och senorna och det.

Tiden gick, vi fick göra många återbesök fram och tillbaka, hon opererades och klarade operationen. Provtiden började lida mot sitt slut. Vi visste inte om vi kunde köpa henne, allt hängde på om mamma fick skriva över försäkringen. Annars hade det aldrig funkat - tänk om samma sak skulle hända igen?
Dock kunde hon det och kontrakt blev påskrivet, och då stog mamma som ägare på Tuttan. Kommer dock inte ihåg när, men aja!

Som sagt, så var det en lång igånsättning, men vi var på g igen. Mamma hade bestämt att testa galopp igen till helgen, vad tror ni händer på torsdagen? Ägaren till stallet hon står i fodrar, hästen får panik och fastnar i eltråden och allt är tillbaka på ruta ett.
Vi fick åka tillbaka igen och vi åkte in och ut, en massa gånger hos veterinären, vid den tiden!


Hon är ännu inte friskförklarad, men nu många månader senare, så är hon så bra hon kan bli. Veterinären vågade inte friskförklara henne helt DÅ, men nu tror jag att hon är back in bussines, så bra man kan bli! (Peppapeppa - ta i trä)


Tuttan någon utav alla gånger hos veterinären!

Idag rids Tuttan, så gott som vanligt. Det enda typ lite speciella, är att hon måste skritta fram lite längre än "vanliga hästar" och även skritta av lite längre.
Sen måste senan kännas på efter varje ridpass, den får inte vara varm och mjuk. Utan den ska vara normal, hård och bucklig. Tuttan kommer alltid ha ett "skönhetsfel" där på benen, men vi älskar henne ändå! Sen kommer hon inte hålla för fälttävlan.. Synd jag som var så sugen på det (förstå ironin haha)!

Jag ångrar INTE att vi köpte Tuttan trots allt som hänt, hon är världens goaste och så himla okomplicerad i all hantering. Så smånigom, så har jag förväntningar på att få ut Tuttan och hoppa - om det går, ja det får framtiden avgöra.

Tuttan är 11 år, men är inte lika rutinerad och så som en vanlig 10-åring brukar vara, efter alla skador och all tid. Men nu är hon riden i alla gångarter och börjat hoppa lite smått, så förhoppningsvis blir hon nog den drömhäst som vi längtat efter i ridningen.
I allt annat är hon redan våran dröm <3 Ni kommer nog få höra mycket om Tuttan här på bloggen, då jag ofta hjälper till med henne. 
Jag har ju Isidor, men jag brukar ändå rida Tuttan ibland, eftersom min mamma inte hoppar och så! Ni kommer få veta mer om henne senare - hon är bara ett oskrivet kapitel i en hel bok. Jag älskar Tuttan, hon är den bästa storhästen jag vet och typ den enda storhäst jag ridit! Hon har ett hjärta av guld och hon är helt fantastisk <3


Ja, detta var väl det mesta att berätta om Tuttan! Det finns inte så mycket ännu, men det kommer fyllas på och ni kommer självklart få följa med på våran resa. Sky is the limited..

 
/Johanna

Om

Min profilbild

Kul att ni hittat hit! Jag som driver bloggen heter Johanna Almqvist och är 15 år. Min passion i livet är hästar och just nu rider jag min c-ponny Sörbys Torina *1999. Torina har gått upp till MSV:A hoppning och har bl.a vunnit 4-årschampionatet. I min blogg får ni följa min vardag, träningar och tävlingar, med- och motgångar, åsikter och en massa annat! Kontakta mig? - johanna_almqvist@hotmail.se!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela